söndag 6 februari 2011
tisdag 18 januari 2011
17/1
Tja. Nu var det som vanligt ett tag sen jag skrev men nu har det hänt något!
Jag har klippt mig!
Jag kände att håret började bli lite väl långt, så nu var det dags. Tyvärr så hittade jag ingen trimer med avstånsgrej så det fick bli vad det blev. Det är inte min favoritfrisyr, igentligen tycker jag den är väldigt ful, men vill man vara fin får man lida pin. Det har ju växt ut snart.
Det är faktist någon millimet långt!
tisdag 7 december 2010
BARA STÖDORD
Nu så är jag sådär sen igen, men det har varit mycket att göra så jag har inte haft tid att skriva. Tur att jag skrivit stödord i alla fall, så missar vi inget smaskigt!
Kronologisk ordning med det senaste överst!
Jägarmålet
8/12
Idag gick jag och gruppen till det omtalade hamburgestället Frasses. Vissa hylla, andra hatar, jag ställer mig lite på tvären. Det som Frasses är mest känt för är det enorma Jägarmålet. Jag kände att jag var tvungen att ta en sådan, vem kan säg nej till en 400g Hamburgare med enormo Dricka och en doggy bag med Pommes?! Hamburgaren slank ner, Drickan slank ner och hälften av pommesarna, sen tog det stop! Men det hindrade inte mig, jag tvingade i mig den sista hälften av Pommesarna och mådde där efter. Jag trodde jag höll på att bli sjuk, men det var det värt! Nästa gång jag tar Jägarmålet är antingen när jag är mycket berusad och ska impa på brudar eller när jag inte ätit på 2 veckor.
5/12
Idag drog en i gruppen hem. Hedlund den lille rackaren fick jobb som terapeft eller liknande och tog det istället. Mycket synd, men jag önskar honom all lycka i livet, för jag kommer antagligen aldrig träffa honom mer i hela mitt liv. Aja, sånt somhänder.
3/12
De flesta människor kan berätta om olyckor de varit med om som lika gärna kunde ha slutat med det värsta, en brutal bilolycka, misshandel, man snubblar, men som tur är slutar bra. Idag var jag med om en sådan "tur i oturen"-händelse. Vi hade skjutning som dagarna innan. När man skjuter så ska man använda glasögon för att inte få krutstänk i ögonen. Många tycker dock att glasögonen är jobbiga att använda och gör helt enkelt inte det. Jag däremot hade redan tagit på mig glasögonen innan de övriga övertalade varandra att det var onördig. Det tackar jag migsjälv för mycket just nu.
När vi skjutit skulle vi förflytta oss några meter bakåt med skidor. När man skidar med vapen så låter man vapnet hänga fritt runt halsen från ena axeln till knät, händerna är upptagna med stavarna. De flesta låter pipan ligga mot axeln och axelstödet mot knät för annars slår de sig på knät mot pipan. I och med att detta var nytt för mig så hade jag som de flesta andra. Vid förflyttningen så kom jag fram till en liten liten kulle som var några centimeter hög men tillräklig för att mina skidor skulle tappa fästet och försvinne bort bakåt. Jag föll framåt och fick vapnet i ansiktet, pipan rakt i ögat. Oturen nöjde sig inte med att jag skulle få ont, nä, vapnets axelstöd stödde sig mot marken samtisigt som dragningskraften drog i min kropp. Jag tror absolut inte att jag hade haft mitt öga kvar om jag inte haft glasögonen. Jag tror till och med att jag skulle kunnat vara död idag. Men det är jag inte! Det enda som hände var att jag blev förbannad över att jag ramlade. Det var först efter 10, 20 sekunder som jag fattade hur illa det kunde gått. Jag blev otroligt matt och yr av tanken. Det är fortfarande ganska oklart vad jag ska ha för kännsla av händelsen. Jag fortsätter som vanligt och är nöjd i alla fall.
1/12
Första fältdygnet
Igentligen skulle detta vara min andra fältperiod, men jag var ju sjuk på första så nu var jag extra ivrig och nervös över hur det skulle gå. Ingen normal människa skulle ge sig ut i 20 minus och snö upp till lårna och sova nästan barbacke men det är lite det som är det fina med denna arbetsplatsen, folk är lite knasiga i skallen och längtar ut!
Jag var ju som sagt ganksa närvös över hur det skulle gå, i lumpen bodde vi i stora 12 och 20 (tror det är kvm) tält med eldkamin och i max -10, nu skulle vi få njuta av en vadderad kroppskondom på bara marken i -20. Dock blev det lite lättande då vi bara skulle vara ute ett dygn. Gick det åt helvete så skulle vi ändå tillbaka till varma huset dagen efter.
Vi började dagen med att kasta handgranat.
Om ni får chansen så skippa att kansta. Man bara förstör för sig själv. Det är som att kolla på sin barndomsfavoritfilm igen när man är vuxen. Den stora känslan man har bara dör.
Man står i en bunker utan tak, framför är det en stor öppen yta med en mycket trasig pappgubbe i mitten som det är meningen att man ska sikta på.
Övningsledaren står brevid en och ser till att man inte gör fel, han säger åt en att kasta granaten, man repeterar att man ska kasta granaten, man tar bort alla säkringar och kastar samtidigt som man vrålar "Spräng kommer!".
Efter kastet så har man hela övningsledaren över sig som våldar ner en på marken bakom bunkern, man vrålar tusental "Ettusen, Tvåtusen, Tretusen" för att man inte ska resa sig innan granaten detonerat, granaten säger "Poff" i 0,1 sekunder och så är det slut. Ingen eld, ingen tryckvåg, ingen slowmotion, inga repriser, ingen krater, eller jo, en krater som är mindre än om jag skulle sparka på marken, inte ens pappgubben flyger i bitar! Det enda som kan avslöja att en granat varit i farten är ett litet litet moln som snart har blåst bort. Mycket besviken.
Aja, efter fick vi skjuta mycket! Det är att rekommendera! Vi började med vanligt skjutning, stå still och panga på gubbar, gick vidare med anfall då vi förflyttade oss och styrdes av våran gruppchef. Efter det så blev det skjutning åkandes på skidor, som var helt nytt för mig. När det blev mörkt, som det blir både tidigt och snabbt i jauret, så tog vi fram våra monovarer, mörkerseendeskikare, och fortsatte att skjuta. Som sagt, mycket skjutande!
Sen så kom läggdags. Vad folk hade sagt var att när man väl låg i enmanstältet, puppan som den också kallas, kroppskondomen som jag kallade den, så var det varmt och gott, man kan ligga i kalsonger i -10 utan att frysa, det jobbiga är steget mellan fält och sovsäck, specielt åt andra hållet, sovsäck till fält. Man måste ju ta av sig och lägga iordning kläderna innan man kan krypa ner, dessutom så måste man ta det lugnt när man kryper ner så ingen snö kommer in och blöter ner, för då blir det riktigt kallt. När man ska upp så är det såklart tvärt om, men då är man nyvaken och väldigt varm och mysig.
När man sover i fält så ska det alltid vara minst en person som är vaken och håller koll på om fienden kommer, och då turas man om i gruppen att hålla post 1 timme var. Jag fick passet 0200-0300. Vi gick och la oss runt 2000 och temperaturen låg runt -15 till -20. Att lägga sig var lite jobbigt men funkade, men min sömn var en katastrof, jag var så otroligt nervös över hur det skulle vara att gå upp mitt i natten då temperaturen låg runt -20 till -25 och min sovsäck var minst +20 så jag vaknade nästan var 30:e minut och hade mardrömmar om allt möjligt, specielt om kyla. Och så kom det, det var min tur att stå post, hela min kropp sa "NEJ! NEJ! NEJ!", men det fanns bara ett anternativ. Jag reste mig upp och led. Sen när jag fått på mig min utrustning någon minut senare så var det över. Jag blev varm på ett kick och allt var frid och fröjd. Jag hatar fortfarande att gå upp men i och med att det hemska håller på i ca 2-3 minuter så är det inte så jobbigt.
Efter mitt postpass var slut och jag nu visste att det inte var så farligt att kliva upp så sov jag så tungt att marken under mig kröktes, till och med törnrosabruden skulle bli avundsjuk!
Efter 4 timmars fin sömn så var det upp igen och skjutövningarna fortsätta.
När vi kom tillbaka till kassern så var det vård av matriel som vanligt och jag var en positiv fälterfarenhet rikare. Nästa period kommer vara i 5 nätter, mycket intressant hur detta kommer funka.
lördag 27 november 2010
NU ÄNTLIGEN!
Ni som inte vetat ommet så har jag inte skrivit här på länge pga att internet här på AJB inte funkat som jag velat. Men nu är det igång igen som vanligt!
Som ni ser så var senast jag skrev något riktigt inlägg för 14 dagar sen, mellan där så har det självklart hänt ganksa mycket. Tyvärr så minns jag inte allt, men det viktigaste.
Ordningen är i kronologisk ordning med det senaste högst upp.
29/11
Dagen var otroligt kort och lam. Vi vallade våra skidor och skulle åka ett varv i spåret, 5 km.
För detta fick jag 720 kr. Man kan inte klaga på motivationen att träna.
Men det som gör denna dagen värd att skriva om är mitt otoligt svåra beslut jag var tvungen att ta. Som jag skrev föregående dag så brottades vi så att alla krafter försvann. Detta resulterade i en fantastisk och välförtjänt träningsverk i både rygg och mage. Tyvärr så blev detta ett stort problem då jag skulle på toaletten och var ganska mycket hårdare än vad som var fördelaktigt i denna situation. Ett alternativ var att jag skulle vänta ut träningsverken, men det ville inte kroppen. Det var då jag var tvungen att lära mig prioritera. Det var ett mycket fostrande beslut på många olika sätt men gu va nöjd man var med sig själv efteråt.
28/11
Första Advent.
Jag tänkte på Änglar och Jesus en liten stund sen blev det brottning! Skitkul med brottning. Fast det var igentligen inte så mycket brottning. Det var mer slagsmål. Temat var mycket "Om det händer såhär på Capsikum (Det är en av två krogar i Arvidsjaur)". Man kan säga att det var lite förberedelse inför kommande slagsmål som lokalkillarna brukar vilja dra igång mot millitärerna. Men för den orsaken betyder det inte att det inte var kul. När vi hade brottslagsmålat i 1,5 timme så var det sängen direkt. Det fanns inga krafter kvar till någonting! 5 av 5 Toasts!
26/11
Idag så var det otroligt lugnt. Jag minns fakitst inte riktigt vad vi har gjort på jobbet. Vi satt i föreläsningssalen och lyssnade på något. 4 arbetstimmar gick i alla fall. Aja. Största delen av gruppen ledning har varit kåmatroll. Det var inte mycket aktivitet i huvet eller kroppen på folket. Det tog mycket på krafterna att vara i fält.
Ingen ville dock bara sitta och glo på tv, mitt under kåmadimman så ville dom dra igång någon sorts aktivitet. Då fick jag den underbara iden! Jag kombinerade kåmakropparna med fullskalig aktivitet. Resultatet blev Krixspelskväll!
Klockan var runt 18.00-19.00 när vi började och det tog slut någon gång 01.00-02.00.
Jag kände mig i alla fall hemma!
25/11
Tyvärr så hade inte sjukdomen släppt specielt mycket när gruppen kom tillbaka från utbildningens första fältövning. Men men, det kommer ju komma bra många fler fältdygn så det räcker och blir över. Vi avslutar ju året med 5 nätter i rad ute varav den sista ska vi åka skidor hela natten. Utan att ha varit ute någon natt än tycker jag det låter sjukt men jag har ju faktist inte förväntat mig något annat. Det kommer nog gå bra! Sen är det ju ganska lång tid kvar tills dess.
Det jag glädjer mig åt just nu är min lön, min fantastiska lön, eller snarare mina 2,5 lön! Det är så mycket pengar på en gång att jag inte kan hålla reda på migsjälv! Millitärlön, systemenlön, systemensommarersättning och arbetslöshetspenning + att jag inte gör av med några pengar här i Jauret! Hur gör man av med såhär mycket pengar???
24/11
Som jag trodde så kunde jag inte ansluta till gruppen andra fälotdygnet heller pga sjukdom, men till en liten tröst så fick en kille något liknande öroninflammation och kunde inte fortsätta han heller så då hade jag någon att vara med.
Både vi och vårat befäl tyckte det var dumt om vi bara gick och drällde när vi kunde arbeta hemma på regementet, så det fick vi göra.
Vi gick igenom ett gammalt lager som ledningsgruppen hade blivit tilldelad att använda till våran gruppmatriel. Det var fullt med bröte och bös och tog hela 4 timmar att tömma.
Det övriga arbetet var i samma tema, flytta saker, lägga tillbaka saker för att det var på fel ställe osv. Vi blev kallade "Kapten Perssons Bitches". Vi gjorde alltså det som Persson igentligen skulle göra själv.
Men vi klagade inte, vi fick ju pengar för en hel arbetsdag!
Som ni ser så var senast jag skrev något riktigt inlägg för 14 dagar sen, mellan där så har det självklart hänt ganksa mycket. Tyvärr så minns jag inte allt, men det viktigaste.
Ordningen är i kronologisk ordning med det senaste högst upp.
29/11
Dagen var otroligt kort och lam. Vi vallade våra skidor och skulle åka ett varv i spåret, 5 km.
För detta fick jag 720 kr. Man kan inte klaga på motivationen att träna.
Men det som gör denna dagen värd att skriva om är mitt otoligt svåra beslut jag var tvungen att ta. Som jag skrev föregående dag så brottades vi så att alla krafter försvann. Detta resulterade i en fantastisk och välförtjänt träningsverk i både rygg och mage. Tyvärr så blev detta ett stort problem då jag skulle på toaletten och var ganska mycket hårdare än vad som var fördelaktigt i denna situation. Ett alternativ var att jag skulle vänta ut träningsverken, men det ville inte kroppen. Det var då jag var tvungen att lära mig prioritera. Det var ett mycket fostrande beslut på många olika sätt men gu va nöjd man var med sig själv efteråt.
28/11
Första Advent.
Jag tänkte på Änglar och Jesus en liten stund sen blev det brottning! Skitkul med brottning. Fast det var igentligen inte så mycket brottning. Det var mer slagsmål. Temat var mycket "Om det händer såhär på Capsikum (Det är en av två krogar i Arvidsjaur)". Man kan säga att det var lite förberedelse inför kommande slagsmål som lokalkillarna brukar vilja dra igång mot millitärerna. Men för den orsaken betyder det inte att det inte var kul. När vi hade brottslagsmålat i 1,5 timme så var det sängen direkt. Det fanns inga krafter kvar till någonting! 5 av 5 Toasts!
26/11
Idag så var det otroligt lugnt. Jag minns fakitst inte riktigt vad vi har gjort på jobbet. Vi satt i föreläsningssalen och lyssnade på något. 4 arbetstimmar gick i alla fall. Aja. Största delen av gruppen ledning har varit kåmatroll. Det var inte mycket aktivitet i huvet eller kroppen på folket. Det tog mycket på krafterna att vara i fält.
Ingen ville dock bara sitta och glo på tv, mitt under kåmadimman så ville dom dra igång någon sorts aktivitet. Då fick jag den underbara iden! Jag kombinerade kåmakropparna med fullskalig aktivitet. Resultatet blev Krixspelskväll!
Klockan var runt 18.00-19.00 när vi började och det tog slut någon gång 01.00-02.00.
Jag kände mig i alla fall hemma!
25/11
Tyvärr så hade inte sjukdomen släppt specielt mycket när gruppen kom tillbaka från utbildningens första fältövning. Men men, det kommer ju komma bra många fler fältdygn så det räcker och blir över. Vi avslutar ju året med 5 nätter i rad ute varav den sista ska vi åka skidor hela natten. Utan att ha varit ute någon natt än tycker jag det låter sjukt men jag har ju faktist inte förväntat mig något annat. Det kommer nog gå bra! Sen är det ju ganska lång tid kvar tills dess.
Det jag glädjer mig åt just nu är min lön, min fantastiska lön, eller snarare mina 2,5 lön! Det är så mycket pengar på en gång att jag inte kan hålla reda på migsjälv! Millitärlön, systemenlön, systemensommarersättning och arbetslöshetspenning + att jag inte gör av med några pengar här i Jauret! Hur gör man av med såhär mycket pengar???
24/11
Som jag trodde så kunde jag inte ansluta till gruppen andra fälotdygnet heller pga sjukdom, men till en liten tröst så fick en kille något liknande öroninflammation och kunde inte fortsätta han heller så då hade jag någon att vara med.
Både vi och vårat befäl tyckte det var dumt om vi bara gick och drällde när vi kunde arbeta hemma på regementet, så det fick vi göra.
Vi gick igenom ett gammalt lager som ledningsgruppen hade blivit tilldelad att använda till våran gruppmatriel. Det var fullt med bröte och bös och tog hela 4 timmar att tömma.
Det övriga arbetet var i samma tema, flytta saker, lägga tillbaka saker för att det var på fel ställe osv. Vi blev kallade "Kapten Perssons Bitches". Vi gjorde alltså det som Persson igentligen skulle göra själv.
Men vi klagade inte, vi fick ju pengar för en hel arbetsdag!
tisdag 23 november 2010
Dagarna bara flyger förbi.
Jag hinner inte skriva ju! Fast i och med att jag inte minns så mycket av vad som hänt de senaste 4 dagarna så kan det inte varit något specielt.
Det senaste i alla fall.
Vi har förberett oss för 2 fältdygn med start idag. Vi moddade ganska mycket i utrustningen efter tips som våra befäl gav oss, små detaljer som gjorde underverk.
Jag har varit både nervös men mest taggad att få dra ut, men nej. Istället så svulnar min hals igen och jag tappar rösten helt. Jag fick inte följa med ut. Jag hoppas, men är skeptisk, på att få ansluta imorgon. Jag kan prata, men efter 5 minuter prat så kommer hostan. Nä, detta var helt otroligt dålig timeing!
Men till något roligt.
Det är inte så många som vet, men jag har med mig en toaster upp hit! Vanligtvis så gör man toasts i den men jag har avancerat och börjat exprementera med vad man mer kan göra med en toaster!
Alla försök har lyckats!
Här är listan över vad man mer kan göra i en toaster:
Blodpudding
Köttbullar
Falukorv
Ägg
Grillkorv
Uppvärmning av potatis
Listan är inte så lång just nu, men den växer med tiden!
Jag hinner inte skriva ju! Fast i och med att jag inte minns så mycket av vad som hänt de senaste 4 dagarna så kan det inte varit något specielt.
Det senaste i alla fall.
Vi har förberett oss för 2 fältdygn med start idag. Vi moddade ganska mycket i utrustningen efter tips som våra befäl gav oss, små detaljer som gjorde underverk.
Jag har varit både nervös men mest taggad att få dra ut, men nej. Istället så svulnar min hals igen och jag tappar rösten helt. Jag fick inte följa med ut. Jag hoppas, men är skeptisk, på att få ansluta imorgon. Jag kan prata, men efter 5 minuter prat så kommer hostan. Nä, detta var helt otroligt dålig timeing!
Men till något roligt.
Det är inte så många som vet, men jag har med mig en toaster upp hit! Vanligtvis så gör man toasts i den men jag har avancerat och börjat exprementera med vad man mer kan göra med en toaster!
Alla försök har lyckats!
Här är listan över vad man mer kan göra i en toaster:
Blodpudding
Köttbullar
Falukorv
Ägg
Grillkorv
Uppvärmning av potatis
Listan är inte så lång just nu, men den växer med tiden!
söndag 21 november 2010
Snabb resume över de dagar som gått.
18/11
Frisk igen.
Jag hade så mycket överskottsenergi från min sjuka dag att jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag sjöng och spelade snabba trummor på mig själv men det hjälpte inte!
Vi var på skjutbanan. Jag fick skjuta det som missades igår (17/11) men i och med att jag är så jävla bra så kom jag faktist snabbt ikapp de andra.
När jag märkte att de gick så bra för mig så blev tyvärr inte min överskottsenergi mindre, den blev större!
Jag blev snabbt rastlös och kom på många sjuka uppfinningar som jag skulle bygga i framtiden.
Men så kom det! Befrielsen! Jag minns det som igår, fasten det var idag.
"Nu ska vi lära oss läge Automat!"
I lumpen sas det alltid, "När använder vi Automat?" Svar: "Aldrig!"
Inte idag! Idag var det ren utbildning automat!
Man stod framför tavlan, hjärtat slog tungt, "Kommer jag få göra det? Är det på riktigt?", klickade säkringen till automat, "Jaaa! Jag kommer få göra det, DET ÄR PÅ RIKTIGT!", och höll inne... PANG PANG PANG PANG PANG. Det var som... Jag vet inte vad! Magasinet tömdes, drog snabbt och vant ut det, in med det nya fulla och så var man igång igen!
När även det magasinet var tomt så sjönk jag ner på knä, jag suckade djupt, efter alla dess år, alla fantasier jag haft om detta. Nu visste jag hur det var! Och det var bättre än vad jag hade kunna föreställa mig. Nu var min dag gjord, och se, min energi var nu som en normal människa. Denna dagen glömmer jag ALDRIG.
17/11
Idag var jag sjuk. Jag missade att få skjuta pistol. Det gjorde lite ont. Jag var inte mycket sjuk men jag var yr, så då ville jag inte skjuta. Många matchomillitärer skröt om att de inte varit sjuka under hela lumpen och hånade med att Hofflander inte pallade Norrland kalla klimat, men jag hade ett ess i bakfickan! Nu har alla i logementet fått det jag hada! MUHA! Skratta bäst som skrattar högst! Det gör också specielt ont för de som varit här innan, för de blir slagna av en ynka Skyttesoldat från varma Östergötland.
Frisk igen.
Jag hade så mycket överskottsenergi från min sjuka dag att jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag sjöng och spelade snabba trummor på mig själv men det hjälpte inte!
Vi var på skjutbanan. Jag fick skjuta det som missades igår (17/11) men i och med att jag är så jävla bra så kom jag faktist snabbt ikapp de andra.
När jag märkte att de gick så bra för mig så blev tyvärr inte min överskottsenergi mindre, den blev större!
Jag blev snabbt rastlös och kom på många sjuka uppfinningar som jag skulle bygga i framtiden.
Men så kom det! Befrielsen! Jag minns det som igår, fasten det var idag.
"Nu ska vi lära oss läge Automat!"
I lumpen sas det alltid, "När använder vi Automat?" Svar: "Aldrig!"
Inte idag! Idag var det ren utbildning automat!
Man stod framför tavlan, hjärtat slog tungt, "Kommer jag få göra det? Är det på riktigt?", klickade säkringen till automat, "Jaaa! Jag kommer få göra det, DET ÄR PÅ RIKTIGT!", och höll inne... PANG PANG PANG PANG PANG. Det var som... Jag vet inte vad! Magasinet tömdes, drog snabbt och vant ut det, in med det nya fulla och så var man igång igen!
När även det magasinet var tomt så sjönk jag ner på knä, jag suckade djupt, efter alla dess år, alla fantasier jag haft om detta. Nu visste jag hur det var! Och det var bättre än vad jag hade kunna föreställa mig. Nu var min dag gjord, och se, min energi var nu som en normal människa. Denna dagen glömmer jag ALDRIG.
17/11
Idag var jag sjuk. Jag missade att få skjuta pistol. Det gjorde lite ont. Jag var inte mycket sjuk men jag var yr, så då ville jag inte skjuta. Många matchomillitärer skröt om att de inte varit sjuka under hela lumpen och hånade med att Hofflander inte pallade Norrland kalla klimat, men jag hade ett ess i bakfickan! Nu har alla i logementet fått det jag hada! MUHA! Skratta bäst som skrattar högst! Det gör också specielt ont för de som varit här innan, för de blir slagna av en ynka Skyttesoldat från varma Östergötland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)